Mer kaos i städerna tack!

En sak som jag aldrig förstått är varför vi inte kan få ha bara en gnutta kaos i våra svenska städer
Mest rädda för kaos är tjänstemännen på våra byggnads- och gatukontor. Kan det bero på ingeniörsgenerna?

Man planerar och organiserar så det står härliga till. För att till exempel få till en riktigt bra handels- och trafikmiljö i Ystad, planerar man trafiken så att det inte går att handla i staden. Och så att torghandeln tvärdör

När man tittar ut på sitt verk så ser man antagligen en fin och ordentlig trafikmiljö med raka linjer och ingen obehörig trafik.
Ordnung ska det vara.
Att sedan patienten där på kuppen hör liksom inte hit.

Sverige är fyllt av stendöda stadscentrum. Med kommunhus, bibliotek, och nyanlagt torg med omdiskuterad staty. Och en video-butik.
På lördagarna släpper man dock in en fiskbil och kanske någon som säljer tulpaner. Är man riktigt frisinnad kan man också tillåta en vagn som säljer Thai-mat.

Ibland tar dock kaoset över av sig själv.
Möllan i Malmö. Gat-loppisen suckarnas gång i Simrishamn.
Och det funkar. Kaoset sätter igång folks köpmekanismer och handeln florerar.

I Paris finns det marknader i varje stadsdel. Trängseln är obarmhärtig. Bilar står överallt.
Men det funkar. Staffan Heimerson skrev en gång om just Paris trafik som ett exempel på att trafiksituationer bara fungerar om planerarna håller fingrarna borta.

Samma gäller som jag ser det när det gäller handel.

När planerarna nu vill skapa levande centrum så lyckas man istället ha ihjäl dom.
Och köparna drar sig till Svågertorp och Center Syd.
Där man skapar helt egna kaos. Utom synhåll från planerarnas kontor i centrum.