Ingen köpte röd T-ford
Ska man tjäna pengar snabbt så är det ofta en bra idé att minska kundernas valfrihet.
Ford lät till exempel sina kunder köpa T-Forden i vilken färg som helst - bara den är svart. Efterfrågan på röda T-Fordar var därför högst begränsad och det var lätt för handlarna att hålla lager på rätt färg.
Så håller det på att bli i våra mataffärer. En pirat vid namn EMV tränger ut allt annat. EMV står för Egna Märkesvaror. Det är de där sakerna som heter samma sak som butiken.
Coops krossade tomater - och Icas mjölk till exempel.
Mat som säljs på ett enda argument - Den är billig!
Och så fyller handlarna hyllorna med sin kedjas egen billiga mat, varpå de nästa vecka kan säga till sina leverantörer att det inte finns någon efterfrågan på annat än det billigaste.
Vad är då problemet?
Problemet är att maten blir anonym. Ingen kommer att vilja producera bra mat, om handeln sett till att det bara är billig mat som säljs.
Och det är precis det handeln vill.
Om du väljer att köpa mjölken Mjölk eller räkorna Räkor så köper du bara just mjölk eller räkor. Du köper inte skånsk mjölk, eller räkor frånNordsjön. Och eftersom handeln inte har press från dig på att använda vissa råvaror så kan de stoppa lite vad som helst i förpackningarna.
I det läget kan handeln spela ut de olika odlarna och producenterna mot varandra och bara köpa av den billigaste. Ungefär som när fabrikerna plockade daglönare utanför fattighusen på 1800-talet.
Vill en inköpare på Ica betala mer för att ha skånsk mjölk från Eva ochAnders gård i paketet när han kan köpa tankbåtar med mjölk från ko-fabriker i Baltikum och rädda sin egen julbonus?
Varför ska man ersätta en svensk svinbonde för att han eller hon följer dyra svenska lagar, när konsumenten ändå bara har en sorts köttbullar att välja mellan?
Om det inte spelar någon roll var kon mjölkats eller vilka besprutningsregler som gäller där gurkan odlats så finns det ju ingen anledning att producera mat i Sverige med våra dyra regler.
Ironiskt.
Vi har några av Europas tuffaste och dyraste regler för djurhållning och växtodling.
Samtidigt har vi en matmarknad med två-tre aktörer som alla bara verkar intresserade av att sälja billigast tänkbara mat med minsta tänkbara valfrihet till oss. Lagen tvingar bönderna att producera dyr mat. Och handeln tvingar sedan oss att köpa billig. Det går liksom inte ihop.
Detta i en tid när matprogrammen i TV står som spön i backen och kockarna med drömsk blick talar om underbara råvaror. Kokböcker fyller bästsäljarlistorna, och varje köksrenoverare vill ha en bred gasspis och helst en ångugn.
Men när vi sedan ska använda våra kokböcker och våra spisar så kan vi bara klämma på de gaspackade biffarna genom plasten och hoppas på att de är möra.
