Hösten när Simrishamn dog

(Publicerad i Ystads Allehanda den 4 december 2012)
Share on print

Gästkrönika.

 Att Simrishamn tystnar på hösten hör till. Köerna försvinner på Brunnshallen, parkeringsplatserna blir lättare att hitta och lugnet återkommer. Ganska mysigt.

Den här hösten är det dock annorlunda. Inte bara tre konkursade affärer med tomma fönster på bästa affärslägen. Utan också en total avsaknad av 16-åringar. Gymnasiet stängde av besparingsskäl. Inte ens de mest basala programmen fick leva kvar. Ingenting satsades på marknadsföring för att få skolan att sälja sin produkt. 16-åringarna får nu stiga upp vid 05.30 för att ta tåget till Ystad. Kommer hem vid 18-draget. Om de inte skaffar studentlägenheter och blir kvar i Ystad hela veckan.

Simrishamns butiker, fik och gator försvinner ur deras medvetanden. Ystad blir basen. Kagan säljer inget kaffe till dem. Och affärerna säljer inga kläder. Fler fönster kommer att gapa tomma. Nästa år blir det en årskull till. Och sedan ytterligare en.

Hur en kommun som vinkar av sina unga konsumenter varje morgon ska kunna dra till sig de affärer, matställen och annat som dessa unga vill ha är oklart. En nedåtspiral snurrar som en borr rakt ner i betstyckena.

Inga konsumenter - inget nytt företagande. Inga nya företag - ingen inflyttning. Ingen inflyttning - ingen personal att hitta för de som driver verksamheter.

Hur många jobb försvinner när en högkonsumerande målgrupp flyttar sin konsumtion? Hur dyrt hade det varit att behålla gymnasiet, jämfört med att ta de kostnader som nu kommer? Alla som säljer till familjer vet att den vara som inte attraherar tonåringarna får det svårt.

En del av våra styrande talar nu med drömsk blick om den välsignade dag då det tar tre minuter kortare tid att åka tåg hit. Men om man tror att frälsningen kommer på räls så betyder det ju att man bestämt sig för att slåss med Staffanstorp, Höllviken och Lomma på sovstadsmarknaden.

Har vi en chans där? Varför slåss med ett vapen (restid) som konkurrenterna är mycket bättre på? Varför inte arbeta med vårt varumärkes starka sidor?

Idag finns tekniken för att driva verksamheter var som helst. Idag är närhet till familj och medmänniskor, tid att leva, möjlighet att vara i fred och att bo i en ort med ett varumärke du kan vara stolt över, den kanske exklusivaste vara som går att köpa. En vara som Simrishamn kan erbjuda.

Liksom Carmel i Californien, Saratoga Springs i New York och en massa andra orter som lagt ner idén med att satsa på pendlare. Som istället arbetar med att locka till sig verksamheter som behöver bra medarbetare och som därför behöver erbjuda dessa medarbetare något unikt. Något som konkurrenterna inte kan erbjuda. En bra boendemiljö. En unik boendemiljö. Livskvalitet för medarbetarnas hela familjer.

Mitt förslag är att se vad orter som dessa gör. Hur de som lyckats gjort för att lyckas. Istället för att ställa sig i kön bland alla andra sovstäder. Som dessutom alltid kommer att vara närmare Malmö/Lund än vad vi är. Hur snabba tågen än blir.

Öppet Brev till Sparbanken Syds huvudmän: Har någon talat med er om det här med varumärken?

Den här texten var införd som gästkrönika i Ystadsallehanda den 1 mars.
Dock kom den inte med i webupplagan.

En bank har egentligen bara två unika saker att sälja: sitt varumärke, och sin personals kontaktnät. Priser, produkter och annat kan ändras över en natt. Men dessa två saker är oerhört fasta.
Sparbanken Syd har under ett antal år byggt upp fantastiska värden på båda fronterna. Det är en självklarhet här ute att man har Sparbanken Syd som bank. Annars är man nästan lite skum…

När man i somras gick ut och bröt samarbetet med Swedbank så stod jag och många andra och hejade på. All business is local. Heja käringen mot strömmen!
Nu tar man allt det man byggt upp och kastar på sophögen för att skapa en skånsk ”storbank”. VD som i media har verkat vara en klok karl, skriver på bankens hemsida så många floskler att man undrar om han verkligen tror på det själv. Alla som någon gång fått försämrad service av en leverantör vet att det alltid beskrivs som ”för att bättre kunna tillgodose…”. Det står på sidan 1 i boken om ”Corporate BS”.

Den nya banken ska bland annat innefatta Sparbanken Finn.
En bank som en av mina kunder beskrev med följande ord ”Finn kan nog behöva en del hjälp, exempelvis: ny ledning, nya banksystem, ny internetbank, nya formler för att beräkna ränta, ny kassapersonal, ny reklamationsavdelning, ny pressansvarig, ny telefonväxel, ny telefonbank....och nya kunder - de gamla har lämnat skeppet redan!!!”

Sant eller ej - om en ren och en smutsig människa kramas, så är det rena som blir smutsig. Det är inte den smutsiga som blir ren. Samma gäller för varumärken.

VD skriver glatt om att den nya banken kommer att ha 40 kontor. Men om fler kontor är bättre, så borde ju flest kontor vara bäst. Då vinner väl Nordea eller SEB? Varför är 600 medarbetare är bättre än 100?

Fusioner beskrivs alltid som nödvändiga och bra av företagsledningar eftersom det ligger i företagsledningars natur att vilja växa. Och man är experter på att göra kalkyler som säljer in det till sina styrelser.

Men – för att kalkylerna ska stämma krävs att försäljningen går som man tänkt sig och att man får den kundutveckling man vill ha. Så blir det inte alltid. Titta på Arla och Coop. De fick lära sig att lokalt, nära och småskaligt är större och viktigare än någonsin.

Om Sparbanken Syd tappar (och det kommer den att göra) sin lokala förankring och känsla så finns det ju inte längre någon anledning att inte välja en konkurrent. Helt plötsligt släpper ni in SEB, Handelsbanken och Nordea i en match som de tidigare varit utestängda från.

I ett större företag är alltid den enskilda kunden mindre värd. Det är ett faktum.
Idag vill kunder vara värdefulla. Känna sig betydelsefulla. Det är framtiden.
Snälla ni. Gå mot strömmen. Var modiga. Bygg vidare på en bank som skiljer sig från mängden. Som kastar skitsnacket på soptippen. Det är det ni ÄR som gjort att ni toppar alla tänkbara listor.

Snälla huvudmän. Gå inte till historien som de som sålde ut er bank. Bygg en bank som är unik på riktigt och vars varumärke kan bli ett fyrtorn i en likriktad bransch. En bank som skiljer sig från mängden. Vars unika värden kan skina över hela landet. Gå mot strömmen.
Visa lite mod på måndag!

Mats Genberg

PS - Hjälpte krönikan kanske lite...
Detta skedde..

Österlen har allt. Utom självförtroende!

Här är en krönika som jag skrev i dagens Ystads Allehanda

.....


I som det heter ”dessa tider” undrar alla varför folk inte börjar spendera så att hjulen börjar snurra igen. Medan man precis dessförinnan säger att det är så hemskt att man måste hålla i allt man har.
När det gäller Österlen är vi ännu bättre på att göra saker eländiga på andra håll. Trots att det borde vara tvärtom. Även efter Plastals konkurs.
Vi har världens möjligheter. Men vi har så fullt upp med att bara se det som är dåligt.

I morse var jag i Brantevik hos tandläkaren. Jag var tidigt ute så jag och hustrun tog en extra runda bland de vintertomma husen. Det som slog mig då var hur mysigt det skulle vara att bo där (om man inte hade 19 hästar). Och varför inte fler väljer att göra det.

Det tar bara en timme att köra till Malmö. Mindre än det till Lund. Knappt 50 minuter till Sturup. Helt utan köer. Jag har en del kamrater som bor på ”näset” och jobbar i Malmö, Helsingborg eller Köpenhamn. 90 minuter i bil är vardagsmat. Gånger två för de som ska till Helsingborg. På den tiden kan en Österlening ta sig till Köpenhamn.

Jag har affärskontakter i Stockholm som har mindre än en mil till jobbet, men ändå måste avsätta minst en timme i varje riktning för säkerhets skull. I London är allt mindre än två timmar till jobbet att betrakta som ren lyx!
Vi tror liksom inte på att det är sant. Att folk verkligen har det på det viset. Men så ser verkligheten ut.

Men det finns faktiskt en hel del som pendlar även här ute. Som tar morgonens mails och samtal på tåget, i bilen, på bussen. Men det är som om vi väljer att inte låtsas om det.

Det är som om vi är så fixerade vid vår bild av att ”allt är dåligt och att ingen vill bo här eftersom det saknas industri och nybyggda lägenheter”. Eller så tror vi att pendlare inte är riktiga invånare. Vi vill bara ha folk som även jobbar här och om det då inte finns några jobb så flyttar ju ingen hit.

Men även pendlare ger jobb. Ska ha sina sopor hämtade. Sina ungar på dagis. Köpa sin lokalproducerade mjölk. Plantera tulpaner i vår.

Varför kan inte vår bygd bli ett nytt Falsterbo?

Vi har allt! Boende. Miljö. Intressanta grannar. En blandad befolkning där den inflyttade inte känner sig som en utböling. Hav. Skolor som inte behöver väktare. Yta. Och en ganska vettig prisbild på bostäder.

Det enda vi egentligen saknar är självförtroende.

Sveriges bästa skolmat?

I dessa tider av Matakutar och annat kan det vara bra att berätta att det finns skolor där maten inte bara är bra. Utan suverän.
Ladies & Gentlemen: Jag ger er Sophiaskolan i Rörum på Österen

När vi var där på besök innan vi bestämde oss för att låta sonen börja där (runt -98 eller något) så fick vi se köket. Vilket kök! Stora gas-spisar. Fläktkåpor i koppar. 5 litersdunkar med olivolja.

Bara vegetariskt - men wow vilket veg-käk!

Ett tag körde vi dit på lunchen och hämtade take-away.

Allt lagas av riktiga kockar med lika tajt budget som någon annanstans.

Så allt är möjligt!

Flygbussar & Österlen

Kommuner är snälla och söta ofta.
Man vill så väl.
Men det blir så fel.
Trots att man har så många möten och planeringsdiskussioner och inkopplade personer så är det ofta det bara "bidde tummar".
Och då blir man ledsen och undrar vad man gjorde fel.
Ett bra exempel är Flygbussarna från Svedalas tågstation till Sturups flygplats.

Från Malmö, Lund och en del andra städer går det flygbussar till Sturup (Malmö Airport).
Men från hela Sydöstra Skåne är det tåget som gäller. Problemet är att det stannar i Svedala sådär en 15 km från Sturup.
Varpå alla som ska till flyget från denna del av Skåne måste ta bilen.

Så snälla politiker tänkte att man skulle införa en flygbuss från tåget till flyget.
Simrishamn, Ystad och Tomelillas kommuner lade pengar i en påse och realiserade det hela.

Problemet vara bara att ingen åkte med bussen...

Då blev man ledsna och ville lägga ner eftersom folk var taskiga och inte åkte med den fina bussen. Men nu har man ångrat sig skriver Ystads Allehanda och kör ett år till med färre avgångar och hoppas att folk ska bli duktigare.

Jag hade hoppats att man skulle ha gjort på ett annat sätt.
Nämligen tagit reda på VARFÖR folk inte åker.
Här är ett par skäl som jag fått:

1. Man vet inte om att busslinjen finns
2. Man hittar inte bussen på flygplatsen
3. Bussen och tåget är inte tajmat med flyget
4. Det går inte att få fram vad bussen kostar

Och vad gäller Tomelilla och Simrishamns invånare det allra viktigaste:

5. Vad i hela friden ska man på Sturup att göra när det tar halva tiden att ta sig till Kristianstads flygplats?

Snart är det konstrunda här på Österlen

Yeah....right.