Sveriges bästa skolmat?

I dessa tider av Matakutar och annat kan det vara bra att berätta att det finns skolor där maten inte bara är bra. Utan suverän.
Ladies & Gentlemen: Jag ger er Sophiaskolan i Rörum på Österen

När vi var där på besök innan vi bestämde oss för att låta sonen börja där (runt -98 eller något) så fick vi se köket. Vilket kök! Stora gas-spisar. Fläktkåpor i koppar. 5 litersdunkar med olivolja.

Bara vegetariskt - men wow vilket veg-käk!

Ett tag körde vi dit på lunchen och hämtade take-away.

Allt lagas av riktiga kockar med lika tajt budget som någon annanstans.

Så allt är möjligt!

Är det bara lastbilschaufförer som ska kunna sina regler?

Folk tar livet av sig på löpande band i svenska häkten. Var det 47 självmord under de senaste åren?
Och inte en enda gång har något ansvar krävts. Vare sig av personal eller chefer.
Nu är det inget att förvånas över. I det offentliga Sverige krävs av princip aldrig ansvar av någon. För något.
Socialen i Rödeby goofar så att folk blir skjutna. Och får ett litet brev på posten.
Samma sak i Vetlanda.
I Tomelilla kommun anlitar man konkursade konsulter utan F-skattesedel, och en person får "inte förnyat förtroende".

Snälla är vi. Mot alla utom yrkesförarna.
Skriv fel i ett färdskrivarblad.
Missa arbetstiden med 5 minuter.
Då kan du på plats få böter på tusentals kronor.
För brott mot regler som Polisen själva måste kontroll-läsa i trafikförordningen.

En fråga som bara diskuteras i transportfackpress.
Som en chaufför sa "hur många kontorsanställda får böta 3.000 kronor för att de kommer för sent till jobbet på grund av en trafikolycka?"

Eller hur många socialarbetare får böta för att de sjabblar bort någons liv?

Men visst.
Varför ska vi kräva ansvar av högutbildade människor med kamrater i media och rättsväsende.
När vi har horder av lastbilschaffisar att pungslå.

Flygbussar & Österlen

Kommuner är snälla och söta ofta.
Man vill så väl.
Men det blir så fel.
Trots att man har så många möten och planeringsdiskussioner och inkopplade personer så är det ofta det bara "bidde tummar".
Och då blir man ledsen och undrar vad man gjorde fel.
Ett bra exempel är Flygbussarna från Svedalas tågstation till Sturups flygplats.

Från Malmö, Lund och en del andra städer går det flygbussar till Sturup (Malmö Airport).
Men från hela Sydöstra Skåne är det tåget som gäller. Problemet är att det stannar i Svedala sådär en 15 km från Sturup.
Varpå alla som ska till flyget från denna del av Skåne måste ta bilen.

Så snälla politiker tänkte att man skulle införa en flygbuss från tåget till flyget.
Simrishamn, Ystad och Tomelillas kommuner lade pengar i en påse och realiserade det hela.

Problemet vara bara att ingen åkte med bussen...

Då blev man ledsna och ville lägga ner eftersom folk var taskiga och inte åkte med den fina bussen. Men nu har man ångrat sig skriver Ystads Allehanda och kör ett år till med färre avgångar och hoppas att folk ska bli duktigare.

Jag hade hoppats att man skulle ha gjort på ett annat sätt.
Nämligen tagit reda på VARFÖR folk inte åker.
Här är ett par skäl som jag fått:

1. Man vet inte om att busslinjen finns
2. Man hittar inte bussen på flygplatsen
3. Bussen och tåget är inte tajmat med flyget
4. Det går inte att få fram vad bussen kostar

Och vad gäller Tomelilla och Simrishamns invånare det allra viktigaste:

5. Vad i hela friden ska man på Sturup att göra när det tar halva tiden att ta sig till Kristianstads flygplats?

Snart är det konstrunda här på Österlen

Yeah....right.

Vem talar för Skåne i media?

Har ni tänkt på att det alltid är helt OK att diskriminera skåningar.
När dottern tittar på dubbade Hannah Montana på Disneychannel så kommer den töntiga redneck-kusinen på besök och talar givetvis….skånska. Eller rättare sagt ”parodi skånska” med massor av diftonger.
Skåningar är ju alltid grisbönder i TV. Och man får vara hur dålig personalfestsimitatör som helst om man ska låtsas prata skånska.

Ingen protesterar

När SAS lanserar sin linje till Delhi så avgår den från Köpenhamn vilket vi sydlänningar ju egentligen gillar. MEN det är svårt att förstå varför det är billigare att flyga Stockholm-Köpenhamn- Delhi, än att bara flyga Köpenhamn-Delhi. SAS ger dig 450 kronor om du kör till Stockholm och flyger med dom till Köpenhamn först. Här snackar vi klimatsmart.
Två extra flygsträckor. 450 kronor billigare…???
(Kanske kan jag beställa en sådan biljett och spara Köpenhamn-Stockholmsdelen till en annan gång…?)





Ingen protesterar.

Ingen protesterar för att det inte finns några medier kvar i Skåne. I alla fall inga med stake.
Alla TV-kanaler har sina huvudkontor i Stockholm.
De skånska dagstidningarna ägs av Bonniers och verkar ha fått någon sorts förbud mot att föra fram frågor ur ett regionalt perspektiv (Om detta perspektiv krockar med huvudstadens).

De tre dagstidningarna i Ystad, Trelleborg och Kristianstad har numera riks- och utrikesnyheter ”i samarbete med Dagens Nyheter”. För att verkligen se till att vi enbart får ett huvudstadsperspektiv på landet och världen känns det som. Om det åtminstone hade varit ”i samarbete med Sydsvenskan”. Men Sydsvenskan kanske också får sitt material från DN…

Så vem för Skånes talan?
Ingen. Inte någon som är klok i alla fall.
Kanske ett tips för någon som vill höja sina upplagor….

Vad tror politiska kommentatorer om människor?

Idag fick vi läsa om en svängning i opinionen. Alliansen går framåt. Socialistblocket bakåt.
Vårt nyskapande nyhetsprogram Rapport gör det revolutionerande draget att besöka en ledarredaktion och be om kommentar.
(Den kreativa journalistiken står som spön i backen... Vad kommer härnäst? En röst ur folket på Drottninggatan? Eller kanske centralen? Vi väntar med spänning)

SvD's PJ Anders Linder säger i inslaget att han tror att en "bidragande orsak kan vara Socialdemokraternas byte av talesman i ekonomiska frågor från Pär Nuder till Thomas Östros."
Sådant har politiska kommentatorer sagt sedan jag var barn.
Man har hävdat att folks val av parti berott på individer, beslut och frågor som nästan inga andra än just politiska kommentatorer ens känt till. Än mindre haft en uppfattning om.

För någon vecka sedan kom en undersökning som visade att upp emot 50% av unga väljare inte ens visste vilken regering vi hade.
Hur stor del av befolkningen vet vem Pär Nuder är? Eller Östros?
Hur många kan sätta rätt partiflagga på dem?

Att den gode PJ tror att människor funderar över olika utsagor och analyserar dessa för att därefter fatta ett balanserat beslut över vem man ska rösta på är en sak.
Men att det sättet att resonera har bäring hos partistrateger skrämmer.
Lika mycket som att läsa statsvetares analyser.
Baserade på teoretiska undersökningar.
(Alla som någon gång deltagit i en djupare undersökning av även ett seriöst företag som SIFO kan intyga att efter 5 minuter så svarar man vad fan som helst för att bli fri och få titta på TV igen.)



Guy Kawasaki skrev i sin bok Rules for revolutionaries "Don't listen to what people say. Look at what they do".
Ett exempel var en fokusgrupp som bad folk tycka till om en ny sorts "ghettoblaster". Gul eller svart var frågan. Fokusgrupperna sa att den nya, balla gula var det man skulle satsa på. Alla fick var sitt exemplar av maskinen i fråga som tack för sin medverkan.
Nästan alla tog den svarta....

Nu till en tankelek om opinionssiffrorna:
Tänk om en stor del av svenska folket anser att Tito Beltran är oskyldig.
Tänk om man anser att Bodström var en elak kille som skulle sätta dit honom.
Tänk om Bodströms (s)-koppling därigenom varit det som sänkt partiet?
Har någon ens tänkt tanken?
Enligt min egen mäniskokännedom är det ett minst lika sannolikt scenario som varianten Nuder/Östros.
Bodström är mer känd s-politiker än någon av de andra. Och frågar du vem som är justitieminister i Sverige så är jag helt övertygad om att en icke föraktlig del av populationen svarar "Bodström".

Anyway:
Ta hit en arbetslös analytiker från USA när primärvalen är över i höst.
Och låt dom testa sina verktyg. Det hade varit spännande.

Min egen bild?
Skicka ut mystery shoppers till:
- Omklädningsrum på Friskis & Svettis
- Fikarum på sjukhus
- Taxibilar
- Familjemiddagar i medelklassen efter 2 snapsar

Lyssna. Och hör verkligheten bakom de politiska skiftningarna.

Som en idé.

Mer kaos i städerna tack!

En sak som jag aldrig förstått är varför vi inte kan få ha bara en gnutta kaos i våra svenska städer
Mest rädda för kaos är tjänstemännen på våra byggnads- och gatukontor. Kan det bero på ingeniörsgenerna?

Man planerar och organiserar så det står härliga till. För att till exempel få till en riktigt bra handels- och trafikmiljö i Ystad, planerar man trafiken så att det inte går att handla i staden. Och så att torghandeln tvärdör

När man tittar ut på sitt verk så ser man antagligen en fin och ordentlig trafikmiljö med raka linjer och ingen obehörig trafik.
Ordnung ska det vara.
Att sedan patienten där på kuppen hör liksom inte hit.

Sverige är fyllt av stendöda stadscentrum. Med kommunhus, bibliotek, och nyanlagt torg med omdiskuterad staty. Och en video-butik.
På lördagarna släpper man dock in en fiskbil och kanske någon som säljer tulpaner. Är man riktigt frisinnad kan man också tillåta en vagn som säljer Thai-mat.

Ibland tar dock kaoset över av sig själv.
Möllan i Malmö. Gat-loppisen suckarnas gång i Simrishamn.
Och det funkar. Kaoset sätter igång folks köpmekanismer och handeln florerar.

I Paris finns det marknader i varje stadsdel. Trängseln är obarmhärtig. Bilar står överallt.
Men det funkar. Staffan Heimerson skrev en gång om just Paris trafik som ett exempel på att trafiksituationer bara fungerar om planerarna håller fingrarna borta.

Samma gäller som jag ser det när det gäller handel.

När planerarna nu vill skapa levande centrum så lyckas man istället ha ihjäl dom.
Och köparna drar sig till Svågertorp och Center Syd.
Där man skapar helt egna kaos. Utom synhåll från planerarnas kontor i centrum.

Var är debatten om debatten om Rödeby?

På Expressen är det just nu 630 inlägg om Rödeby-skotten.

Så gott som alla handlar om sympati för pappans agerande. Och ett misstroende mot samhällets förmåga att agera när medborgare känner sig hotade.

Debatten om Rödeby är antagligen en av de mest engagerande jag sett på många år.
Ändå är den politiska tystnaden total.
På ett nästan provocerande sätt.

Efter åklagarbomben stod alla upp på 5 röda.
Kungsholmen likaså.
Värdetransportrånen fick var och varannan partiperson att gå loss.
Och Tito Beltran-målet fick Bodström att ta plats i rampljuset.

Efter Rödeby är det bara - tyst.

Har våra folkvalda och deras press-sekreterare så dålig koll på vilka frågor som har bäring för medborgarna?
Varför är det så?

Bara mängden kommentarer på alla media-siter borde i sig vara ett ämne för ledarskribenter, debattörer och statsvetare.

Men inte en enda statsminister har åkt till Karlskrona för att "känna in". För att "ta reda på fakta". För att "kräva korten på bordet".
Inga oppositionsledare heller.

Det är obehagligt att man är så ointresserad av en fråga som engagerar så mycket.
Jag vill gärna veta varför det är på det viset.

Sydis senaste om saken

Mer makt åt politikerna!

De flesta i Sverige är uppfostrade till att tro på demokrati.
Vi röstar på människor som fattar beslut. Och om de fattar beslut som vi inte gillar så kan vi rösta på någon annan nästa gång. Vi kan ta reda på vem som fattat besluten, och vem som gått emot dem.
Det råder oftast en debatt.

Vad många (de flesta?) inte har klart för sig är att politikernas makt är högst begränsad i Sverige. På alla plan.
Det är inte dom som bestämmer.

Tyvärr är politikerna själva dåliga på att skapa debatt om detta. Varför vet jag inte.
Den mesta egentliga makten ligger hos tjänstemän. Personer som har sina jobb säkra oavsett hur tokiga beslut väljarna anser att de fattar.
Och som inte behöver tänka på att stå för det dom gör, eftersom de ”bara gör sitt jobb”. Och nästan aldrig behöver tala med elaka journalister. Eller ens väljare.

Ett exempel ser vi i Simrishamns kommun just nu.
På väg 9 utanför Rörum ligger vad som måste vara en av landets få busshållplatser där barn ska korsa en 90-väg på väg mellan buss och skola. Nittioväg. Inte 70. Inte 50. 90!
Det är 3 gånger snabbare än utanför de flesta skolor.
Föräldrarna har påtalat detta för kommunen. Och även Kommunens politiker (och tjänstemän) höll med om att man bör sänka hastighetsbegränsningen till åtminstone 70 på en sträcka av kanske 200 meter,
Länsstyrelsen sa nej till detta. Och nu har även Vägverket sagt nej.
Ett nej som inte kan överklagas.
Tjänstemän på vägverket. Anonyma tjänstemän.
Utan ansvar inför väljare.

Vägverket säger att man som bilförare måste vara beredd på att folk kan korsa vägen, och därför ska man ändå anpassa sin hastighet
Någon dag tidigare kördes två15-åriga flickor ihjäl vid just en busshållplats vid en 90 väg. Vägverkets talesmän sade då att man hade som mål att sänka farten vid alla busshållplatser. Och i en press-release sa samma myndighet att undersökningar visat att folk är dåliga på att hålla farten vid just busshållplatser.
Men inte i Simrishamn. Tydligen.

Våra folkvalda kan inte göra någonting eftersom Vägverkets beslut som sagt inte kan överklagas.

Men det är fel. För visst kan man göra något! Man kan sätta ljuset på att det är så här det går till. Man kan upplysa oss om att de vi röstar på inte har makt att påverka.
Man kan göra tjänstemannaväldet till en valfråga.
En valfråga som bör gå över blockgränserna.
För när det går till så här så skapas ett politikerförakt på felaktiga grunder.
Det är ett tjänstemannaförakt vi borde se.
Vare sig det rör polisens agerande i Rödeby, socialtjänstens i Vetlanda eller vägverkets i Simrishamn.
Tjänstemän ska agera enligt regler. Men regler kan tolkas.
Reglerna ska formas av folket och de folkvalda. Och är till för dessa,
När en tolkning av en regel är uppenbart emot folkets och de folkvaldas vilja så bör en tjänsteman fundera en gång till på sitt uppdrag.
Eller så bör man anställa nya rekryterare på våra myndigheter, eftersom de nuvarande uppenbarligen inte var toppar i sin klass.