tisdag 4 december 2012


Hösten när Simrishamn dog

(Publicerad i Ystads Allehanda den 4 december 2012)
Share on print
Gästkrönika.
 Att Simrishamn tystnar på hösten hör till. Köerna försvinner på Brunnshallen, parkeringsplatserna blir lättare att hitta och lugnet återkommer. Ganska mysigt.
Den här hösten är det dock annorlunda. Inte bara tre konkursade affärer med tomma fönster på bästa affärslägen. Utan också en total avsaknad av 16-åringar. Gymnasiet stängde av besparingsskäl. Inte ens de mest basala programmen fick leva kvar. Ingenting satsades på marknadsföring för att få skolan att sälja sin produkt. 16-åringarna får nu stiga upp vid 05.30 för att ta tåget till Ystad. Kommer hem vid 18-draget. Om de inte skaffar studentlägenheter och blir kvar i Ystad hela veckan.
Simrishamns butiker, fik och gator försvinner ur deras medvetanden. Ystad blir basen. Kagan säljer inget kaffe till dem. Och affärerna säljer inga kläder. Fler fönster kommer att gapa tomma. Nästa år blir det en årskull till. Och sedan ytterligare en.
Hur en kommun som vinkar av sina unga konsumenter varje morgon ska kunna dra till sig de affärer, matställen och annat som dessa unga vill ha är oklart. En nedåtspiral snurrar som en borr rakt ner i betstyckena.
Inga konsumenter - inget nytt företagande. Inga nya företag - ingen inflyttning. Ingen inflyttning - ingen personal att hitta för de som driver verksamheter.
Hur många jobb försvinner när en högkonsumerande målgrupp flyttar sin konsumtion? Hur dyrt hade det varit att behålla gymnasiet, jämfört med att ta de kostnader som nu kommer? Alla som säljer till familjer vet att den vara som inte attraherar tonåringarna får det svårt.
En del av våra styrande talar nu med drömsk blick om den välsignade dag då det tar tre minuter kortare tid att åka tåg hit. Men om man tror att frälsningen kommer på räls så betyder det ju att man bestämt sig för att slåss med StaffanstorpHöllviken och Lomma på sovstadsmarknaden.
Har vi en chans där? Varför slåss med ett vapen (restid) som konkurrenterna är mycket bättre på? Varför inte arbeta med vårt varumärkes starka sidor?
Idag finns tekniken för att driva verksamheter var som helst. Idag är närhet till familj och medmänniskor, tid att leva, möjlighet att vara i fred och att bo i en ort med ett varumärke du kan vara stolt över, den kanske exklusivaste vara som går att köpa. En vara som Simrishamn kan erbjuda.
Liksom Carmel i Californien, Saratoga Springs i New York och en massa andra orter som lagt ner idén med att satsa på pendlare. Som istället arbetar med att locka till sig verksamheter som behöver bra medarbetare och som därför behöver erbjuda dessa medarbetare något unikt. Något som konkurrenterna inte kan erbjuda. En bra boendemiljö. En unik boendemiljö. Livskvalitet för medarbetarnas hela familjer.
Mitt förslag är att se vad orter som dessa gör. Hur de som lyckats gjort för att lyckas. Istället för att ställa sig i kön bland alla andra sovstäder. Som dessutom alltid kommer att vara närmare Malmö/Lund än vad vi är. Hur snabba tågen än blir.