Här är en krönika som jag skrev i dagens Ystads Allehanda
.....
I som det heter ”dessa tider” undrar alla varför folk inte börjar spendera så att hjulen börjar snurra igen. Medan man precis dessförinnan säger att det är så hemskt att man måste hålla i allt man har.
När det gäller Österlen är vi ännu bättre på att göra saker eländiga på andra håll. Trots att det borde vara tvärtom. Även efter Plastals konkurs.
Vi har världens möjligheter. Men vi har så fullt upp med att bara se det som är dåligt.
I morse var jag i Brantevik hos tandläkaren. Jag var tidigt ute så jag och hustrun tog en extra runda bland de vintertomma husen. Det som slog mig då var hur mysigt det skulle vara att bo där (om man inte hade 19 hästar). Och varför inte fler väljer att göra det.
Det tar bara en timme att köra till Malmö. Mindre än det till Lund. Knappt 50 minuter till Sturup. Helt utan köer. Jag har en del kamrater som bor på ”näset” och jobbar i Malmö, Helsingborg eller Köpenhamn. 90 minuter i bil är vardagsmat. Gånger två för de som ska till Helsingborg. På den tiden kan en Österlening ta sig till Köpenhamn.
Jag har affärskontakter i Stockholm som har mindre än en mil till jobbet, men ändå måste avsätta minst en timme i varje riktning för säkerhets skull. I London är allt mindre än två timmar till jobbet att betrakta som ren lyx!
Vi tror liksom inte på att det är sant. Att folk verkligen har det på det viset. Men så ser verkligheten ut.
Men det finns faktiskt en hel del som pendlar även här ute. Som tar morgonens mails och samtal på tåget, i bilen, på bussen. Men det är som om vi väljer att inte låtsas om det.
Det är som om vi är så fixerade vid vår bild av att ”allt är dåligt och att ingen vill bo här eftersom det saknas industri och nybyggda lägenheter”. Eller så tror vi att pendlare inte är riktiga invånare. Vi vill bara ha folk som även jobbar här och om det då inte finns några jobb så flyttar ju ingen hit.
Men även pendlare ger jobb. Ska ha sina sopor hämtade. Sina ungar på dagis. Köpa sin lokalproducerade mjölk. Plantera tulpaner i vår.
Varför kan inte vår bygd bli ett nytt Falsterbo?
Vi har allt! Boende. Miljö. Intressanta grannar. En blandad befolkning där den inflyttade inte känner sig som en utböling. Hav. Skolor som inte behöver väktare. Yta. Och en ganska vettig prisbild på bostäder.
Det enda vi egentligen saknar är självförtroende.
